Den belarusiska litteraturen och poesin har mycket gemensamt

Kampen för språket och historien förenar. Aksana Spryntjan, poet och författare från

Belarus, kände en tydlig gemenskap med de samer och deras berättelser som hon mötte
under Litteraturresan 2013.
Hon överraskades också av det mottagande och det igenkännande som hennes dikter
fick.
– Man kan aldrig veta vilka dikter som kommer att fungera inför en publik, och jag var lite
orolig för att de inte skulle förstå mina dikter om Tjernobyl. Men den tragedin var stor även för samerna, och de förstod hur jag tänkte, konstaterar hon.

Aksana Spryntjan arbetar som redaktör på ett statligt ägt förlag i Belarus. På sin fritid
skriver hon poesi och böcker, och språket står alltid i fokus.
-Det positiva med att vara poet och författare endast på fritiden är att jag bara hinner skriva det jag verkligen vill, säger hon.
Aksana Spryntjan ser både likheter och skillnader mellan de två språken samiska och
belarusiska, och kampen för att bevara dem.
– Det som förenar är att situationen är komplicerad. Men en skillnad är att samiskan har så många olika dialekter, och inget eget land. Belarus är en egen stat, med ett statligt erkänt språk, även om det finns dialektala skillnader även hos oss.

Men även om det borde vara lättare att hålla ett språk levande i ett eget land, finns det
uppenbara problem för den som vill använda belarusiskan.
– Det används inte av alla, utan har på något vis blivit ett språk för kultureliten. Det är
naturligtvis bra, men det vore ännu bättre, och lättare att underhålla och utveckla språket
om alla skulle använda det, menar Aksana Spryntjan.
Det Aksana skrivit på belarusiska har tidigare översatts till ryska, ukrainska, serbiska och
svenska. Under Litteraturresan 2013 översattes Aksana Spryntjans poesi för första gången
till samiska. Det gjordes av Rawdna Carita Eira, och i Kautokeino framfördes ett urval av
Aksanas texter av Egil Keskitalo.

 – Det kändes bra, och jag tror att den samiska och belarusiska litteraturen och poesin har
mycket gemensamt, jag kände väl igen mig i det Carita Eira skrivit, säger Aksana
Spryntjan.
Aksana Spryntjan poängterar också att Litteraturresan, som ger möjlighet till möten med
författare och poeter i andra länder, ger inspiration.
– När många kreativa människor träffas skapas mycket energi, säger hon.

Bland det minnesvärda som Aksana Spryntjan bär med sig från Litteraturresan 2013
nämner hon upplevelsen av den grafiska dikt om renar som skapats av Nils Aslak
Valkeapää, där de samiska ordens placering illustrerar renhjorden. Och kanske kommer
myggen att dyka upp i hennes poesi framöver.
-Jag har inte börjat på någon dikt eller text om mygg ännu, men det kommer nog, säger
hon och ler.


Text © Marianne Hofman
Foto © Maria Söderberg

Jana Frolén – tolk som älskar frågor

Intresset för språk, samhällsutveckling och demokratifrågor 
förde Jana Frolén från Belarus till Sverige. 
Hon är med som tolk på Litteraturresan för fjärde gången, 
och tycker att frågorna många gånger är viktigare än svaren.

Jana Frolén började studera svenska hemma i Belarus på linguistiska universitet i Minsk. 

– Engelska kunde jag redan, och jag ville lära mig ett språk som inte var så brett, förklarar hon.

Tack vare ett stipendium från Svenska Institutet kunde hon åka till Sverige och börja på den journalistiska banan. Efter avslutad journalistutbildning på Kalix Folkhögskola gick färden vidare till Stockholm, där hon bland annat jobbade på den belarusiska redaktionen på Sveriges Radio i nästan tre år, och sedan på en kvinnojour. 

Idag arbetar Jana med strategisk kommunikation, utvärderingar och allt möjligt som har att göra med östra Europa på kommunikationsbyrån Global Reporting, och när hon har lust, tar hon på sig uppdrag som tolk.

– Men jag tolkar bara när jag själv vill, betonar hon.

Litteraturresan sätter fokus på frågor om yttrandefrihet, kultur, språk, identitet och mänskliga rättigheter. 
Stora frågor som Jana är intresserad av, och gärna funderar över. 

– Det är inte alltid så viktigt att vi har alla svar med oss när vi lämnar en plats. Det är viktigare att vi ställer frågor till både oss själva och vår omgivning, och att vi utvecklas genom att utbyta erfarenheter med varandra. 

Bland det Jana Frolén kommer att bära med sig i minnet som en av årets höjdpunkter under Litteraturresan nämner hon det ögonblick när hon fann sig själv stå upp och hålla ett spontant tacktal till författaren Sigbjörn Skådén, som berättat om sin tanke bakom den blogg och bok han skrev, där han utgav sig för att vara en ung, samisk, lesbisk tjej. Målet med hans skrivande var att väcka debatt i det samiska samhället om sexualitet.

– Resan görs för det fria ordet, men yttrandefrihet och det fria ordet handlar inte bara om att kunna ge ut böcker fritt och skriva det man vill och göra den musik man vill. Det handlar också om att kunna säga "jag älskar dig" till den person man faktiskt älskar, och rätten till kärleken är en av de starkaste mänskliga rättigheter vi har. Sigbjörn har skrivit en bok och en blogg som berörde mig jättemycket. Med den har han inte bara bidragit till att utveckla det samiska författarskapet, utan också till att någons liv kanske har blivit bättre. Jag hoppas att fler författare ska våga ta diskussionen och ifrågasätta de rådande normerna. Toleransen är så viktig, toleransen är grundstenen till demokrati, säger Jana Frolén, tolk från svenska till belarusiska under Litteraturresan 2013. Och från belarusiska, ryska, engelska till svenska! 

Text Marianne Hofman